Nu kommer det ett lite mer detaljerat inlägg av operationen och den dagen. dagen började egentligen redan dagen innan på kvällen där telefonen ringde på mitt rum och en amerikansk röst började babbla om jag var gravid, vad jag hade för religion osv. allt mellan himmel och jord. men jag sa lite yes och no, och någonstans tror jag att det blev lite fel, för innan operationen som skulle vara kl 7 på morgonen vart inställt och skulle bli kl halv 5 istället. Men innan operationen skulle de tas massa tester, blodprover och hör och häpnad, jag gatt ta ett graviditets test, jag visste att jag inte kunde vara gravid men ändå blev jag jätte nervös och lite jaa, vet inte vad man ska kalla det . Därefter jag hade tagit blodprov så fick jag gå ut i väntrummet och vänta på svar, och då ringer telefonen i receptionen och säger att det är till mig, då är det min sköterska som säger att operationen blir flyttad tills nästa dag dvs torsdag den 4 nov, och då hade jag vart utan mat i 21 timmar och kände mig väldigt svag,dåsig och allmänt dålig, med telefonen i hand och lutande mot disken så vart jag illamående och spydde ner på deras heltäckningsmatta. Efter så kändes det skönt att operationen var dagen efter, så då var det bara att börja fasta igen.
Väl inne på förbredelse rummet, så började brandlarmet tjuta och därefter så fick jag den jätte snygg amerikanska rika killen, lagom mörk och världens vackraste ögon och en snygg kropp. Ja , då började jag tänkte tyst för mig själv, tänk om jag vaknar upp och se han de första jag gör på operationsbordet, då där jag ju. men han Elford Steavens som han hette följde mig redan in i narkos rummet, och skulle börja förbreda mig för narkosen, men vilken besvikelse. han var jätte dålig, han bara började pilla och gjorde de halt enkelt obekvämt för mig. Skulle he på mig syrgasmask och han misslyckades flera gånger så dr Yang fick komma och hjälpa till lite. och där låg jag typ hel naken för en sådan snygg och besviken man blev så ville man ju bara ta på sig tjocka vinterkläder. :) men aja, resten av operationsteamet var sååå BRA :) tack och lov så byttes Elford ut efter halva tiden :) då slapp man ju höra : you are so good sweatheart osv. Så då kunde jag börja koncentrera mig .
Efter operationen väntade rullstolen upp på rummet för att fortsätta sova. Det var lite mer detaljerat och ingående här i Omaha, den 70-taliska staden.
Och nu vill jag bara hem..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar